onsdag 30 september 2009

Andra halvlek - vi har varit på kick off



Vi började torra på toppen och slutade blöta på botten.

Beordrade att klä oss i gulsvart (hörsammat av få) och ordentliga skor (bättre lydnad) tågade vi upp på en av Borås högsta toppar, Rya Klint, i naturreservatet Rya åsar. Där delades vi in i lag och blev försedda med kluckande vandringssäck, som visade sig innehålla materialet till en lagfana och färdvätska.

Vi gick över daggstänkta berg, vackra lövskogar och stannade ofta för depåstopp på vackra platser, där blodsocker och vätskebalans justerades. Bland annat genomfördes en kärnvärdesövning i två akter och vi serverades gudomligt goda smörstekta kantareller och lax i tunnbröd.

En uppgift hade vi också fått i förväg. Att för varandra avslöja någon ännu icke känd böjelse eller dold talang. Inte visste vi att Sofie kunde strippa sig till innebandymundering eller att vi har en eldsprutare i gänget som heter Janne. Få kände nog också till att S.O.L har en utbildad skräddare, innan Tina berättade hur man skiljer en välskräddad kavaj från dåligt dito. Ann-Sofie avslöjade att hon vuxit ur åtta dirndlar (österriska klänningar) medan Karin bjöd på minnesbilder från sin musikaliska karriär. Den slutade i att hon fann sin kärlek bakom ett keyboard.
Att mammalediga Anna gärna bakar visste vi. Men inte att vi skulle bli bjudna på muffins i det gröna. Tack Sofie, för det irländska kaffet som passade perfekt till. Ingen kom undan och många varma skratt blev det innan vi gick över till ett kreativt IQ-test.

Turen fortsatte till glädje? för andra vandrare, som förundrat såg vårt gamäng komma tågande med fanor genom skogen. Till bästa fana utsågs enhälligt ”De tre flyttfåglarnas” som med sin smarta funktion var fullt i klass med Tobex roll-ups. Flyttfåglarna är Ann-Sofie, Sami och Anna, som alla intar ny bostad inom kort.

Nog med skog och nyttigheter. Nu var vi sugna på kvällens begivenheter. Bad i bubbeltunna under stjärnklar himmel. Gissa signaturmelodi till TV-program. Och en middag, som smaklökarna sent ska glömma, anrättad av vår nyutnämnde chef de cuisine: Janne.

Kvällen blev till natt, volymen ökade och till slut var de flesta helslut. Jag som bor längst bort vet inte om det blev någon boråsisk efterfest eller barrunda, bara att jag kom hem tryggt, trött, nöjd och väldigt rund under fötterna.

1 kommentar: